Christina Kovac

i fell in love with him a million times. the first time was when i first laid my eyes on him. the rest, every time i looked at him.

Jag tänkte svara på de frågor som jag fått mest av i enskilda inlägg. 

> Hur träffades du och din pojkvän?

> Hur kommer det sig att du bor i Luleå?

- Vi började som vänner, och jag blev alltmer nyfiken på honom. Om jag ska erkänna, var han nog nyfiken på mig först (det är ett minne vi delar med varandra, och som jag helst vill hålla privat). Så intresset växte och vi hade daglig kontakt. Han bodde i Luleå (för att plugga) och flyttade senare till Stockholm (sabbatsår), så det var svårt att träffas. Jag bangade några gånger på att träffa honom när han väl var i Helsinborg för att träffa vänner och familj. Antar att jag inte träffade honom för att jag inte riktigt hade ork att lägga ned tid på någon annan än mig själv och mina nära. Sen var jag nog också lite nervös, då jag inte ville förstöra vänskapen. Vi fortsatte att vara vänner, och flörtade lite oskyldigt med varandra under en längre period. MEN, såklart kunde jag tillslut inte låta en sådan snygg kille, som jag hade så mycket gemensamt med, gå runt i Sthlm som singel!? Så, han flög ner till Helsinborg och vi träffades. Jag minns till och med när jag och pappa hämtade upp honom efter att han landat sent med sitt flyg. Och han var så nervös över att få träffa min pappa, men efter dem skakat hand började dem snacka i mun på varandra. Idag skämtar alla om hur lika dem två är, och hur dem båda kan prata. Ibland, prata för mycket. Och med vem som helst, eller rättare sagt, med vad som helst i princip. Min familj älskar honom, och gör allt för honom, för oss. Och han älskar min familj, då han kom nära dem det första året vi bodde hemma hos mig.

Första kvällen, första kyssen. Så fina minnen han har gett mig, och jag minns att så fort våra ögon möttes kände jag pirret i magen, och hjärtat slå några extra slag. Han kändes så rätt. Och sedan dess har det varit vi två, och Gud, vad vi har gått igenom. Så mycket som vi gått igenom, och vi har fått se varandra mogna och varit med och påverkat varandra på det bättre sättet, hjälpt varandra under svåra stunder. Han har varit min skyddare, min krigare. Och han är fortfarande allt, jag någonsin önskat mig, nej, han är mer än vad jag önskat. 

Så, sedan den 4 juli 2013, har vi spenderat varje dag tillsammans (förutom ca två veckor, då han åkte tillbaka till Sthlm för att packa ihop och flytta hem till mig). Och jag kan tala om, för alla, för hela världen, att någon annan eller någonting annat än just HAN har aldrig känts så rätt. Han är utan tvekan mitt livs kärlek, min absolut bästa vän, min framtid. 

Nu bor vi i Luleå, så att han kan studera klart och bli en utbildad civilekonom. Anledningen till att jag bestämde mig för att flytta med honom var för att, ja, det fanns inga andra möjligheter för oss. Vi vill vara med varandra, och vill helst inte åka ifrån varandra under längre perioder. Så, jag kompromissade, så som han har kompromissat för mig. Och det var så jag bestämde mig för att flytta till Luleå, vi båda antog att om han skulle flytta, så skulle jag också flytta med honom. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas