Christina Kovac

Don't let the demons win.

// skrev den här texten igår kväll, laddade upp den på bloggen men ångrade mig och tog bort den. Nu tänker jag dela detta inlägget med er ändå, för jag skiter i att jag inte är felfri eller perfekt. //

Jag har under så många månader nu vaknat en gång i månaden med en ilska som smärtar i bröstkorgen och med en ångest som inte går att beskriva.
En gång i månaden, veckan innan mens, så kommer den här känslan. Och det kan jag tacka mina p-piller för. Jag orkar inte mer, jag orkar inte längre sitta tyst och spela dum. Jag vill inte hata mig själv, jag vill inte tycka att alla runt om mig är en plåga, en hel vecka, varenda månad. För jag hatar ju inte mig själv egentligen, och jag älskar ju Mitt liv. Förutom dom där dagarna från helvetet. För så fort första dagen av mensen är kommen så har all ångest och all negativitet runnit ut i sanden och blir som bortglömd. Bortglömd i hela 3 veckor tills smärtan smyger sig fram igen. Jag har kommit till de mörkaste platserna i mina tankar och jag har aldrig någonsin känt en sådan smärta i min kropp. Som att jag inte älskar mig själv längre, som att jag inte älskar livet och alla som jag håller kära försöker jag hålla mig borta från. Jag kan vara elak samtidigt som jag blir så otroligt sårbar och jag skriker efter någon som kan rädda mig från det här. Men jag skriker ut fel ord, jag blir arg och den där klumpen av oro och ångest sätter sig över bröstkorgen. De klamrar sig fast och tynger ner mig. Jag blir nervig, stressad och fylld med sorg. Och hur mycket jag försöker förtränga det så försvinner de aldrig. Känslan finns alltid där. Det är inte så det ska vara, det är inte menat att man ska förstöra kroppens balans med ännu mer hormoner (om man inte har brist då givetvis). Jag har just nu ett överflöd av hormoner, kan jag garantera. Andra tål det bättre, vissa mindre och vissa inte alls. Jag tror att jag tillhör de sistnämnda. Jag tycker att detta är viktigt att prata om då jag tror att det finns många flera unga tjejer som en gång i månaden lider av grov PMS orsakat av P-piller och jag tror att det är svårt att förstå i ung ålder varför man känner som man gör och att det är viktigt att förstå att man absolut INTE är ensam om att ha ångest. Det är viktigt att lyfta fram att alla inte klarar av p-piller, det är viktigt att förstå att man heller inte ska tvinga sig själv att gå på dem i hopp om att man tror att det är en liten "svacka" eller period i livet. Nej, det ligger så mycket mer bakom. Och jag vill att ni ska prata med någon ni litar på om ni mår dåligt, har återkommande ångest eller är bara ledsna på livet utan att egentligen veta varför. När man inser problemen blir det oftast mycket enklare att lösa. Jag är så tacksam över min älskade sambo som lyssnar, förstår och försöker hjälpa mig, tacksam över att min mamma och mina vänner lyssnar och ser min smärta. Jag är så tacksam för all vägledning och allt stöd jag får.

Utan någon som står bakom en blir det svårt att möta sina demoner på egen hand. Det blir svårt att hitta rätt och det blir svårt att förlåta sig själv. Med att förlåta sig själv menar jag all den smärta som man tror att man orsakat själv med alla utbrott men sanningen är att PMS inte definierar någon som person. Det är något som INTE behöver vara en del av livet. Var rädda om er själva, ta hand om er både psykiskt och fysiskt. Det är svårt att inse många gånger att man är deprimerad/har ångest i samband med PMS. PMS är ingen kul grej, PMS innebär inte alltid bara lite "damp" veckan innan mensen. Det innebär så mycket mer, och jag hade kunnat fortsätta hela natten. Men det tänker jag inte göra. Jag skriver det här inlägget för jag någonstans känner att det är dags för mig att prata om mina problem, och försöka hjälpa andra påvägen.

Jag ska se över andra alternativ som inte är proppat med hormoner som förstör min kropp och min sinnesro. Som rubbar min balans totalt och inte bara påverkar mig psykiskt utan även fysiskt då jag har svårt att äta regelbundet och i bra mängder när jag har något som tynger mig. Jag vet att äta hälsosamt och att motionera mycket är bra för själen med och inte bara för kroppen. Att röra på sig/träna under PMS är något som kan hjälpa en enormt mycket, och lindra mycket av de jobbiga som uppenbarar sig under PMS-veckan.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas